Gestaltningsseminarium 3
Jag satte mig ner i måndags och spånade lite idéer. Jag försökte dela upp alla de idéer som jag kommit fram till i några kategorier. Ungefär så här såg det ut:
1. Om att ha varit maktlös, och ett försök att ta tillbaka makten
Här skulle fokus ligga på min relation till lilla Lovisa. Jag skulle föra dagbok över de tankar och känslor som uppkommer, och jag skulle försöka föra samtal med mitt inre barn. Ställa frågor och lyssna till svar. Denna "kategori" är starkt kopplad till min egen uppväxt, och jag märker hur jag känner ett motstånd i detta, och det finns en risk att jag fastnar för att det ligger för nära mig.
2. Om maktlöshet, generellt
Här är tanken att jag målar eller skapar något som förestället/gestaltar maktlöshet. Egenupplevd eller i allmänhet. Olika situationer/minnen. T.ex. maktlösheten inför vädret eller andra människors handlande. Denna del ligger delvis också nära mig, men på ett annat sätt då jag känner att jag fått mer distans till de tänkta motiven jag har i åtanke.
3. Om maklöshet och makt
Fokus här skulle ligga på relationen mellan olika komponenter, där ena har/utövar makt över den andra. Stort/litet, mörkt/ljust. Mycket kontraster och hur motiven/objekten förhåller sig till varandra. En idé jag har är att skapa en mobil, där de olika delarna är beroende av varandra, men också "fast" i en konstellation.
4. Om att använda sig av maktlöshet som medel
Denna sista kategori handlar om att jag ska försöka mig på att uppleva maktlösheten igen, men i mitt skapande. Antingen målar jag med vänster hand (eftersom jag är högerhänt), eller gör något med förbundna ögon, eller varför inte bakom ryggen på mig själv? Nu när jag sitter här och skriver blir jag sugen på att försöka föra ihop denna punkt med punkt 2, och möjligtvis också med punkt 3.
Jag funderar lite på om jag verkligen vill att mina bilder ska vara så mörka färgmässigt. Det kanske räcker med att motiven i sig utstrålar något slags maktlöshet, men att färgerna kanske kan stå i kontrast till detta? Jag tänker på ett tips jag fick under första seminariet; Marie-Louise Ekman. Hon jobbar med väldigt ljusa och klara färger och har en väldigt naivistisk stil. Funderar på om det är något jag skulle vilja testa på.
Här nedanför har jag gjort ett försök till att måla med vänster hand. Ett maktförhållande där den ljusa gestalten är fast i sitt beroende till den större. Ingen möjlighet till att själv välja fritt. Det är en känsla jag ofta kände som barn.
Jag valde att måla på kartong, dels för att jag inte tidigare gjort det, men också för att jag tycker att materialet har en känsla i sig av att hela tiden behöva skydda något som är viktigare än sig själv. Färgvalet blev inte riktigt så som jag tänkt mig, men kontrasten kanske är viktigare än färgerna i sig.
I kommande bilder vill jag försöka fortsätta på ovanstående spår. Måla gestalter som på något sätt förhåller sig på varandra i en maktobalans. Kanske att de även blir figurativa.